Lowball poker är en pokervariant där målet är att få sämsta möjliga hand. Lowball spelas ofta i så kallad hi/lo-variant, där potten delas mellan bästa och sämsta hand, där den låga handen som bäst får ha en 8:a högt. I hi/lo, som Omaha hi/lo, räknas också vanligtvis inte färg och stege, och esset är lågt. Det innebär att den ”bästa” låga handen är Ess, 2, 3, 4, 5, oberoende av färg. Att spela Lowball poker kräver ett annorlunda sätt att se på saker och ting. Men då Lowball ingår i bland annat HORSE, som är rätt så vanligt förekommande i turneringsformat, kan det vara på sin plats att lära sig. Dessutom är skicklighetsnivån på lowball-spelare inte alltid den bästa, speciellt på lägre insatsnivåer, vilket gör att det finns pengar att tjäna där.
2-7 Lowball är den vanligaste formen av ”ren” lowballpoker. Den spelas ofta med tre byten. Alla deltagare får fem kort, följd av satsning, med nya satsningar efter varje byte. Vinnare är den med sämst pokerhand. I 2-7 lowball räknas vanligtvis färg och stege, och ess är alltid högt. Den bästa hand man kan få är alltså 2-5 och en 7:a, där inte alla kort är i samma färg. Om två eller fler spelare har samma högsta kort, så börjar man att se efter nedifrån: vad är deras lägsta? Om två spelare båda har en två, ser man på det näst lägsta. Om en deltagare har en 3:a och den andra en 4:a som näst lägsta, vinner den som har en 3:a.
När det gäller Hi/Lo-lowball, så är detta vanligt i Omaha och 7-card stud. Om man har spelat båda dessa pokervarianter som ”vanlig” poker, så krävs det en del tänkande för att gå över till Hi/Lo. Hi/Lo i Omaha och 7-card stud spelas vanligtvis med ess lågt, och stege och färg räknas inte. Den ”bästa” låga handen är således Ess och 2-5, oavsett färg. Då detta också är en stege, så inser kanske många redan nu en viktig skillnad i speltaktik gentemot vanlig Omaha och 7-card stud. En riktigt låg stege kan ju fungera både som Hi och Lo; straight flush från ess till fem är således en riktigt bra hand.
